Frukostklubben 20 mars. Sossarna får käka sin egen brunsmet.

Artikel av Blenda W Thor i Sverige och Sanningen
I 1930-talets Sverige började antisemitism och andra judefientliga idéer spridas explosionsartat och snart accepterar den svenska regeringen även de fruktade nazityska raslagarna i vårt land! Äktenskap med judar förbjuds och man blev tvungen att "på heder och samvete" erkänna om ens förälder var av judiskt blod i en så kallad "arierförsäkran". Man uppmanade att avskeda och öppet trakassera judiska arbetare på deras arbetsplatser och man uppmanade att sluta göra affärer med alla judiska företag. Detta kanske inte alls låter konstigt eller obekant för den som läst sin historia om Hitler och Nazityskland. Det som är konstigt är att det inte alls handlar och Hitler eller Nazityskland, utan detta handlar om Per Albin Hansson och det svenska folkhemmet! Detta är berättelsen om de svenska nazistiska och antisemitiska raslagarna:
Redan under 1920-talet började de då båda socialistiska länderna Sverige och Tyskland allt mer samarbeta inom områden såsom, teknik, vetenskap, medicin och forskning men framförallt var det den nya tidens socialistiska mönstersamhälle som de båda länderna var mycket intresserade utav. I Sverige kom det senare att kallas "Det Svenska Folkhemmet" och i Tyskland pratade man om den tyska motsvarigheten; "Volksgemeinschaft" (Folkgemenskap) som sedan utvecklades under nationalsocialisternas tid på 1930-talet och blev drömmen om "Det Tredje Riket".
"-Detta handlar inte om nazisternas Tyskland, utan Socialdemokraternas Sverige!"
1920 kommer Socialdemokraterna för första gången till makten i Sverige och bara två år senare uppförs i universitetsstaden Uppsala "Statens Institut För Rasbiologi", världens första statligt finansierade rasbiologiska forskningsinstitut vars uppgift var att finna belägg för den ariska rasens överlägsenhet. En av professorerna där, Herman Lundborg, specialiserade sig i ämnet rashygien och varnade svenskar för att beblanda sig med andra, sämre, folkslag. Judarna var ett sådant folkslag och dessa betraktades som orena, och svenska kvinnor varnades för att få barn med judiska män. Herman Lundborg framställde också en karta över Sverige som visade var i landet svenskarna med den renaste och bästa nordiska härstamningen fanns.
Det var en allmän uppfattning i det svenska samhället att rashygien var nödvändig och att man måste undvika att enskilda invandrargrupper försökte blanda "sitt smutsiga blod" med "vår ariska folkstam". Rasforskning och sterilisering var en av de åtgärder som kom till bruk för att bevara rashygienen. Fram till det borgliga maktskiftet 1976 tvångssteriliserades över 63 000 människor i det svenska folkhemmet. 93% av dessa var kvinnor. De steriliserades och fick sina liv förstörda därför att staten inte ansåg de värdiga att få föröka sig och bilda familj det svenska renrasiga folkhemmet. Inget annat land har i världshistorien tvångssteriliserat en större andel av sin egen befolkning än Sverige. Detta faktum och vilka som var ansvariga för denna politik nämns aldrig i dagens politiska debatter. Detta svarta kapitel i vår rödbruna historia ska bara tigas ihjäl och gud nåde den som råkar yppa något...
"Dekanhuset" på Odinslund 2 i centrala Uppsala mellan Domkyrkan och Helga Trefaldighets kyrka. Här startade Socialdemokraterna sin rasbiologiska forskning. Under 1920- och 1930-talet ser tyskarna Sverige som ett av de förnämsta föredömena. Man såg avundsjukt hur Sverige byggde upp ett dugligt samhälle åt renrasiga svenskar där minoriteter, svaga, handikappade, zigenare, judar och andra icke önskvärda element ur samhällets bottensats skulle rensas bort med hjälp av rasforskning och tvångssteriliseringar. Redan 1923 väcktes frågor om judisk invandring. Socialstyrelsen yttrade då att "det var ett statsintresse av största betydelse att folkets homogenitet i fråga om ras, språk och religion bevaras för framtiden." I början av 1930-talet fanns det cirka 8 000 judar i Sverige. Många svenskar hade en mycket negativ inställning till dem. I den politiska debatten fanns det flera representanter som menade att judar inte skulle få inneha offentliga befattningar eller studera vid allmänna skolor. Retoriken skärptes ytterligare med tiden och synpunkterna som framfördes blev allt mer judefientliga. Under 1930-talet sades det rent ut att judar skulle fråntas sitt medborgarskap och att äktenskap mellan judar och icke-judar skulle förbjudas. Det publicerades också förteckningar över företag med judiska ägare och med uppmaningar till bojkott av dessa. Många judar blev rädda och försökte att undkomma kommande förföljelser. De gav sina barn svenskklingande förnamn, lät döpa dem i kyrkan och bytte efternamn.
Under hösten 1935, bara två år efter Hitlers maktövertagande, antog nazisterna de så kallade "Nurnberglagarna" (även kallat "Blodskyddslagen") som skulle skydda det tyska blodets renhet. Dessa lagar gjorde en skarp skillnad mellan tyska renrasiga arier och alla de andra, alla de övriga lägre stående vanarterna av den mänskliga arten. Alla judar fråntogs sitt tyska medborgarskap och de förbjöds att arbeta inom allmän tjänst, till exempel som läkare eller lärare. Äktenskap mellan tyska medborgare och judar förbjöds eller ogiltigförklarades. Judar fick inte köra bil, besöka offentliga platser eller vårdas på sjukhus. De tilläts inte heller att gå på teater, bio, konserter eller besöka offentliga biblio­tek. Redan tidigare hade man infört lagar som tvingade elever med judisk härstamning att gå i särskilda klasser eller särskilda skolor, skilda från de renrasiga arierna.