Minnesstund för Estonia-katastrofen – 30 år av obesvarade frågor och ett nationellt trauma - Henrik S. Järren

Summering:
Under Minnesceremonin för MS Estonia som sändes på SVT, 28 september 2024, höll Henrik S. Järren, sammankallande för den ideella och informella Estonia-gruppen (E-gruppen), ett tal där han belyste de många olösta frågorna kring katastrofen. Han framhöll bristerna i den officiella haveriutredningen från 1997 och kritiserade den multinationella kommissionen som inte uppfyllde internationella standarder för oberoende och opartiskhet. E-gruppen grundades för att granska den officiella rapporten och söka ansvar för olyckan där 852 människor förlorade sina liv. Järren riktade också ett varmt tack till alla talare, arrangörer och medverkande som bidragit till att göra ceremonin till en värdig manifestation för offren och deras anhöriga. Ceremonin avslutades med en kransnedläggning och en tyst minut för att hedra minnet av de omkomna.
överlevande, talade på Minnesceremoni för Estonia som sändes på SVT, 28 september 2024.

Transkibering
Nu som avslutning vill jag överlämna ordet till E-gruppens sammankallande, Henrik S. Järren. Varsågod.

Eder Majestäter, Herr Talman, Herr Statsminister, Herr Civilförsvarsminister, Ambassadörer, Excellence, ärade anhöriga och överlevande, mina damer och herrar. Estonia-gruppen, eller E-gruppen som jag företräder här idag, är ett informellt och ideellt nätverk som bildades år 2000 av ett tiotal dåvarande riksdagsledamöter från olika partier. Gruppen bildades efter att flera olika fristående och oberoende experter inom olika områden hade uppmärksammat oss på brister i den officiella haverirapporten från år 1997.

E-gruppen består för närvarande av ett drygt 40-tal engagerade och mångkunniga samhällsmedborgare, de flesta numera utanför riksdagen. Haveriutredningen, den så kallade Joint Accident Investigation Commission, var tyvärr varken internationell, oberoende eller opartisk som IMO:s SOLAS-regler föreskriver. Utredningen var snarare sammansatt av handplockade företrädare för olika partsintressen från de tre närmast berörda länderna – Sverige, Finland och Estland – där fartyget hade estnisk flagg.

E-gruppens självpåtagna syfte var och är att granska bristerna i haveriutredningen och söka rimliga och skäliga förklaringar till det ovanligt hastiga sjunkförloppet, skadorna i styrbordsskottet, den bristande sjövärdigheten och vad som faktiskt hände med Estonia före, under och efter katastrofen. Vårt mål är också att söka ansvar för det som hände.

MS Estonias förlisning är en av de största fartygskatastroferna i modern tid och den har utvecklats till ett nationellt trauma. Trettio år är en lång tid, och det är osedvanligt lång tid med tanke på att många gåtor fortfarande förbryllar oss och inga ansvariga ännu har ställts till svars för att 852 människor fick sätta livet till.

Tidigare talare har idag på olika sätt vältaligt belyst olika aspekter av problematiken och mystiken kring MS Estonia och vad som fortfarande är höljt i dunkel. Min uppgift här idag är att rikta ett varmt och hjärtligt tack till talarna och andra som på olika sätt har bidragit till att göra denna minnesstund till en fin och värdig manifestation för de omkomna. Samtidigt hoppas vi kunna ge stöd och kanske också någon liten tröst till deras efterlevande, nära och kära.

Vi riktar också ett varmt tack till Kungliga Djurgårdsförvaltningens enhetschef Per Jylsve och hans medarbetare, samt Marinens musikkår under ledning av David Lindblad. Och sist, men inte minst, Lennart Berglund, ordförande i styrelsen för dagens huvudarrangör SEA (Stiftelsen Estoniaoffren och Anhöriga), samt Lennart Nord och hans kollegor som på plats har tagit det övergripande ansvaret för det praktiska genomförandet av dagens minnesceremoni.

Vi nalkas nu slutet av den här minnesceremonin, och jag skulle vilja be oss alla att delta i en tyst minut tillsammans från och med nu.

Tack för att ni kom hit. Tack för att ni hedrar minnet av de omkomna. Tack.

Vi avslutar nu, som sagt, med en kransnedläggning från SEA, från föreningen Anhöriga i Sundbyberg, från Estonia-gruppen vid Sveriges Riksdag och från överlevande från katastrofen. Därefter kommer Marinens musikkår att framföra ett sista stycke, “Vid dagens slut” av Åke Grén.

Tack för att ni kom hit.