Hantera alla känslor efter ett inbrott

För en vecka sedanvar det inbrott i mitt hus.
Jag ska berätta hur jag har hanterat detta, dela med mig av några reflektioner och perspektiv.
Vi är alla olika, det här kanske inte är för dig, just nu. Ta för dig av det du vill och ignorera resten.
Det är väldigt viktigt att respektera sig själv och var man är. Ibland behöver vi hjälp att läka våra sår och vi är inte redo att släppa vissa saker.
Normer i samhället?
Hur förväntas vi reagera? ReaKtiv / Kreativ
Bara flytta på bokstaven K och det blir något annat.
Jag försöker se allt som händer mig som en lärdom från Universum. Vad kan jag lära mig av detta? På en högre nivå skapade jag upplevelsen för att jag behövde dess gåvor och visdom.
Det är INTE samma sak som att säga att det de gjorde är ok. Det är ont, mörkt, svart, dåligt, fruktansvärt och de kommer att få ta ansvar för det. Bli inte förvirrad och vilseledd här. Jag har märkt en viss tendens att använda detta sätt att tänka för att blanda ihop ljus och mörker. Fri vilja innebär att du kan göra vad som helst, men du kan inte ursäkta dåliga handlingar med att någon lärde sig något, så det var bara är bra för dem. NEJ!! Vi har två sidor för att kunna manifestera vilka vi är.
Jag kan ”förlåta” och därigenom befria mig från smärta, från lågt vibrerande tankar -rädsla- hat- hämnd- domar.
De måste leva med konsekvenserna av sina handlingar, karma, på samma sätt måste jag leva med konsekvenserna av mina val.

Inbrott i ditt hus är ett övergrepp på ditt privata utrymme, ett utrymme där du ska känna dig trygg.

Vi tenderar ofta att gå in i negativt tänkande. Jag lade märkte till reaktioner från människor runt omkring mig – de berättade skrämmande historier för mig, berättade att de tyckte synd om mig, hur hemska den här typen av människor är, de säljer farmors guld för att köpa droger etc.
Jag bestämde mig för att hantera situationen från min högsta möjliga vibration.

Första kom chocken, skakningar, fysiska reaktioner, reptilhjärna, stress, hjärtslag,
Observera och acceptera.
Känslor – offerskap, rädsla, skapade tanker som:
-Jag kommer aldrig att känna mig säker. Jag vill inte bo där. De tog mitt liv. Jag kommer aldrig att kunna sova.

Ibland behöver vi vara i offerskap.
Kanske behöver vi bearbeta känslan. Kanske händer vissa saker för att vi ska komma i kontakt med känslor som vi inte kunde hantera som barn. Att bearbeta, processa känslan innebär att acceptera, känna den, inte undvika den, vara medveten om den och sedan, när det är dags, släppa den.

reaKtiv / Kreativ
Vad är mitt problem just i detta ögonblick?
Mitt hus är en enda röra. Jag vet inte vad som saknas.
Rädsla? Mina inre demoner? Fantasi? Bekymmer?
Tänk om mitt största problem är min egen hjärna!

Jag kan välja att vidta praktiska åtgärder - bättre belysning - installera ett larm, köpa en Dobberman - allt som får mig att må bättre. Men var medveten om hur mycket detta bara skyddar mig från rädsla, känslor och inre demoner.

Jag kommer med största sannolikhet aldrig att få veta sanningen så jag bestämde mig för att se dem som fattiga människor i en dålig situation, jag försökte skicka kärlek till dem och önska dem all lycka.
Allt jobb, timmar, stress, rädsla för att åka fast och förhoppningsvis åtminstone lite skuld.....allt för ett ringa byte.
Jag fokuserade på att mormors guld matade hungriga bebisar. Jag var tacksam för mitt eget liv, uppskattade att vara mig, inte dem, och då kände jag mig inte längre som offret.
Döm inte en person förrän du gått en mil i hans skor.....
Jag fokuserade också på allt de lämnade, det som fortfarande fanns här. Det faktum att de kom när ingen var i huset, de behandlade saker ganska respektfullt.

All kärlek, hjälp och stöd jag fick från grannar och vänner!

Jag använde min logik för att sätta in det i ett sammanhang av statistik – oddsen att det kommer att hända två gånger.

Detta kan vara svårt att överväga, men jag tror att vi också måste börja ta ansvar för världen vi lever i. Vi har alla varit med och låtit saker och ting bli värre. Att inte välja att göra någonting är också ett val. Jag menar inte att anklaga dig, inte känna skam och skuld. Inte heller att försvara de hemska saker människor gör, utan att tilldela ansvar. Ansvarsbelägga - inte skuldbelägga. Att vi alla börjar ta vår roll som skapare av den här världen på allvar.
När vi mer och mer accepterar tanken att "det vi fokuserar på är det vi skapar" måste vi verkligen vara medvetna om vad som pågår inom oss. Inte bara följa gamal bnor, göra det som anses vara normalt, vad vi brukade göra och tänka. Bli kreativ.
Idag är den första dagen i resten av ditt liv. Börja nu!