Veckans Weimers #1 - Drag Queen Story Hour

VAR SAK HAR SIN PLATS

Den breda majoriteten av alla föräldrar instämmer nog i Sverigedemokraternas åsikt att barn ska fredas från vuxnas perspektiv på sexuell identitet och dess praktiska tillämpningar. Produktioner likt ”Bland drakar och dragqueens” och ’Drag queen story hour’ tillfredsställer vuxnas behov. Små barn har varken önskemål eller behov av den information som förmedlas.

Aktivister på vänsterkanten vet hur man skapar en nidbild av motståndarens argument och åsikter. De vet att om de ställer en halmgubbe i offerkoftan och smink på en olämplig plats så kommer högern förr eller senare behöva lyfta bort den. Och om de under tiden högern städar konstruerar ett narrativ om halmgubben som betydelsefull, harmlös och utsatt kan de sedan anklaga alla som varit kritiska till halmgubbens placering för att vara transfobiska.

Vänstern älskar att iklä sig en offerroll och gnälla om sin utsatthet samtidigt som de kräver en fullständig omvandling av det ekonomiska systemet, samhället och kulturen. Men om vi bortser från alla överord handlar det senaste bråket om tre frågor: Om det är lämpligt att ’Fru Storbystad’ och ’Fröken Skamlös Vinhora’ läser böcker med titlar som ’Jag är Linus: en pojke med snippa’, för barn på bibliotek och förskolor. Om det är lämpligt att det sker med offentliga medel. Och om vårt land kommer bli mindre demokratiskt om samhället väljer bort dessa tillställningar till förmån för exempelvis fler böcker.

Vänsterns försöker ständigt indoktrinera barn och unga. Sagostunderna är blott det senaste exemplet. De bryr sig inte om potentiella långsiktiga konsekvenser av att experimentera med unga liv. Här gäller inte försiktighetsprincipen. De som exempelvis bor i Kalmar kan fundera över om de vill att kommunalskatten ska gå till aktiviteter som kan göra barn och ungdomar osäkra på sin könsidentitet i en tid när könsdysfori redan ökar dramatiskt.

I Sverige – och många andra västländer – har vi haft en närmast pandemisk ökning av antalet utskrivna stopphormoner och irreversibla så kallade könskorrigerande operationer bland unga människor. Tjejer på autismspektrat har varit särskilt frekvent förekommande bland de som genomgått dessa operationer.

Denna oroande utveckling ska inte understödjas med skattemedel. Varken på lokal, nationell eller på EU-nivå. Skattepengar ska användas på ett ansvarsfullt sätt. EU:s Erasmus+ program ska främja utbyte bland studerande. Trots det betalades över 1,6 miljoner kronor för projekt med inslag av eller fokus på Drag shows eller Dragdrottningar mellan 2019 och 2020. Vad det har med studerande att göra har jag svårt att förstå.

I debatten hemma i Sverige och här i EU-parlamentet blandar vänstern samman rätten att tillhöra en sexuell minoritet med en förment rätt att få offentliga medel för att turnera runt i drag och läsa sagor för barn på skolor, förskolor och bibliotek. Någon sådan rätt finns inte.

Tre frågor som den identitetspolitiska vänstern inte verkar vilja besvara är:

🔶 Varför män i kvinnokläder skulle vara särskilt lämpade att läsa sagor för barn?

🔶 Varför män i kvinnokläder skulle vara särskilt lämpade att förmedla till barn att man får vara som man vill?

🔶 Om en dylik identitetspolitisk politisk påverkan som riktar sig till barn kan ha några negativa konsekvenser?

Det är hög tid för vänstern att svara.